Jag vet inte faktiskt inte vad min svacka i träningen härom veckan berodde på. Blodprover visade att jag hade väldigt mycket vita blodkroppar vilket tyder på att jag kanske haft en infektion i kroppen. Men nu verkar kroppen med på noterna igen och jag njuter av att uppleva kontrasten. 

För träningspass och dagar utan ork har nu bytts mot en pigghetskänsla och kunna vara ute på långa löpturer och bara bli piggare trots att timmarna går! Underbar känsla och det är så skönt att äntligen få köra allt man kan och plåga sig till max med en kropp som svarar igen.


Har denna vecka varit hem och hälsat på familjen en sväng, och det har varit så skönt. Skrev ett långt inlägg på Facebook idag om min nyupptäckta kärlek till min hemort. För det har verkligen varit en av årets bästa veckor. 

Jag har verkligen varit hemmablind alldeles för länge, men när jag satt i bilen påväg upp denna gång var något annorlunda. Jag kände hur jag under tiden jag körde bara satt och njöt över de vyer som spelades upp framför mig. Myggen, renarna, midnattssolen, människorna. Jag uppskattade allt denna gång! 


Jag hann med alla mina favoritpass hemma: Prästberget, Vittjåkk, Akkanålke och den obligatoriska cykelturen till mormor i Arjeplog (denna gång med omväg via Slagnäs). Och kanske var det precis vad som behövdes för att få tillbaka energin. Eller så var det att återförenas med alla människor jag växt upp med, men jag är så tacksam för denna vecka! 


Nu är jag påväg tillbaka till Östersund fylld med energi och ser fram emot att fortsätta träna där resten av sommaren.

Kram Ingela